Ett av våra stora sommarnöjen var också att spika flottar av det virke som skogsbolagen flottade ner efter Esse å. Olagligt som bara den, men spännande och roligt för oss som ville leka sjörövare på ån :)
Åren gick och gick. Livet spelade sina spratt och mycket blev som man inte hade trott det skulle bli ... men inget sjöliv i tanke eller håg ....
Så småningom skaffade vi oss en liten snipa av modellen Lindqvist 21. Vi köpte henne av en av Eivors barndomsvänner. Till min glädje och förvåning märkte jag att jag stortrivdes på sjön! Jag märkte också snabbt att livet på sjön och på land skiljer sig ganska mycket från varandra. På sjön kvävs det bättre planering och att tänka i lite andra banor vad gäller säkerhet.
Jag förstod att jag behövde lära mej lite om allmänt sjövett och navigering. Som tur är arrangerar Arbis kurser som berättigar till examen för Skärgårdsskeppare och Kustskeppare. De är båda kurser som jag varmt rekommenderar för den som skall vara på sjön.
Redan för mer än 2000 år sedan sa den romerska fältherren Pompejus "Att segla är nödvändigt, att leva är inte nödvändigt". Sommaren 2007 skaffade vi en liten segelbåt, som vi hämtade från Sverige. Modellen som vi fastnade för var en Albin 57, dels för kippkölen som tar oss in i alla grunda vikar i vår skärgård, dels för att den verkade enkel att hantera. Hon fick namnet Blid.
Ester och Blid har tills nu varit våra tjänarinnor ... men hösten 2010 började jag fundera på att kombinera dem i form av en snipa med seglingsegenskaper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar